över oceanen

telefonen ringde och seg som jag är drog jag mig dit eftersom mamma uppenbarligen inte skulle svara. och när jag lyfte luren var det en amerikansk man som började prata. när han presenterat sig visste jag precis vem det var eftersom jag har letat efter hans nummer och adress som en tok på internet bara precis innan jul. nick latham. långväga släkt till farmor och pappa. han ville berätta att hans mamma dött, vilket vi nästan hade anat när vi inte hört något på väldigt länge. han var förvånad över att jag var så gammal nu, sist han träffade sin svenska släkt var februari 91 och då jag var ju inte ens född. han kommer och hälsar på i sommar, och jag ser verkligen fram emot det, eftersom jag aldrig träffat någon utav dem men har en massa saker på rummet jag fått utav dem. jag ser fram emot det här sommaren mer nu. känns konstigt att prata med någon man vet är så långt borta samtidigt som man hör rösten i telefonen. underligt detdära.